First Saturday
Hej, hej
första lördagen i Sutton, känns bra idag. Vill fortfarande hitta någon att leka med, men inser också att jag inte orkar på kvällarna och på dagarna jobbar jag ju. Så det kan nog funka att inte ha någon precis här i närheten, det kanske kommer, kanske inte. Får se, men jag stressar inte. Imorgon ska jag in till London och träffa fin-fina Katie och nästa helg har jag och Mette tummat på att vi ska gå ut. Samt nästa vecka ska jag försöka dra mig till High Street och TK MAXX och köpa julklappar. Några till Sverige och några till USA. Får se hur det går att skicka, hittade ett postkontor idag i alla fall, så ska kolla in det någon dag när jag har släppt av Aofie på skolan.
Idag har varit en lugn dag. Aofie har varit på barnkalas, Niamh har fått jobba lite hemma, så jag och Srdjan tog Ciara till en park och lekte lite med henne. Lilla damen var på ett uruselt humör från början, men när hon hade fått springa av sig lite, samt fått lite juice och en italiensk bakelse var hon sitt glada jag igen. Vilket underlättar något otroligt, trotsiga lilla skitunge! När vi kom hem så hände det en hemsk sak! Aofie kom hem och hade en karamell i munnen, jag och Srdjan står och pratar och helt plöstligt börjar Aofie vifta med armarna och får inte fram ett ljud. Srdjan tog snabbt tag i henne och slog ut karamellen ur halsen. Hon blev såklart chockad och jag fick en liten klump i magen och tog samtidigt en mental note : Ge aldrig barnen godis!
Ikväll är föräldrarna ute på någon middag med Srdjans chef så jag har nattat tjejerna, vilket gick över förväntan. Niamh sa till mig innan de gick att om Ciara inte somnade så behövde jag bara ta ned henne, för det var ju "ingen idé att bråka om regler ikväll". Tjii fick hon i alla fall. Barnen somnade exakt 7.20, 10 minuter efter att de lagt sig och kvällens enda missöde var att Ciara inte hittade sin hund (som hon hade gömt på ett JÄTTEBRA ställe så att Aofie inte skulle ta den....UNGE!), men den hittade jag också. Lite trist är det dock att de sover för jag har inget att göra.... mer än att kolla på flyg till Sverige över jul och till New York i februari. Hoppas verkligen jag kan åka till NY, saknar det som fasen, men mest saknar jag min familj. Min egen familj jag skapade där borta ♥.
Ska försöka göra något produktivt nu, som att måla naglarna...
första lördagen i Sutton, känns bra idag. Vill fortfarande hitta någon att leka med, men inser också att jag inte orkar på kvällarna och på dagarna jobbar jag ju. Så det kan nog funka att inte ha någon precis här i närheten, det kanske kommer, kanske inte. Får se, men jag stressar inte. Imorgon ska jag in till London och träffa fin-fina Katie och nästa helg har jag och Mette tummat på att vi ska gå ut. Samt nästa vecka ska jag försöka dra mig till High Street och TK MAXX och köpa julklappar. Några till Sverige och några till USA. Får se hur det går att skicka, hittade ett postkontor idag i alla fall, så ska kolla in det någon dag när jag har släppt av Aofie på skolan.
Idag har varit en lugn dag. Aofie har varit på barnkalas, Niamh har fått jobba lite hemma, så jag och Srdjan tog Ciara till en park och lekte lite med henne. Lilla damen var på ett uruselt humör från början, men när hon hade fått springa av sig lite, samt fått lite juice och en italiensk bakelse var hon sitt glada jag igen. Vilket underlättar något otroligt, trotsiga lilla skitunge! När vi kom hem så hände det en hemsk sak! Aofie kom hem och hade en karamell i munnen, jag och Srdjan står och pratar och helt plöstligt börjar Aofie vifta med armarna och får inte fram ett ljud. Srdjan tog snabbt tag i henne och slog ut karamellen ur halsen. Hon blev såklart chockad och jag fick en liten klump i magen och tog samtidigt en mental note : Ge aldrig barnen godis!
Ikväll är föräldrarna ute på någon middag med Srdjans chef så jag har nattat tjejerna, vilket gick över förväntan. Niamh sa till mig innan de gick att om Ciara inte somnade så behövde jag bara ta ned henne, för det var ju "ingen idé att bråka om regler ikväll". Tjii fick hon i alla fall. Barnen somnade exakt 7.20, 10 minuter efter att de lagt sig och kvällens enda missöde var att Ciara inte hittade sin hund (som hon hade gömt på ett JÄTTEBRA ställe så att Aofie inte skulle ta den....UNGE!), men den hittade jag också. Lite trist är det dock att de sover för jag har inget att göra.... mer än att kolla på flyg till Sverige över jul och till New York i februari. Hoppas verkligen jag kan åka till NY, saknar det som fasen, men mest saknar jag min familj. Min egen familj jag skapade där borta ♥.
Ska försöka göra något produktivt nu, som att måla naglarna...
God, I'm good
Hej, halloj,
ligger i min säng, helt slut efter en heldag med flickorna. Bättre lär det inte bli, nästa vecka börja Aofie skolan igen och jag har Ciera hemma själv under hela dagarna. Räknade precis ut att jag jobbar precis lika mycket som i USA, fast till hälften av lönen. Tja, jag lär ju aldrig jobba med ekonomi det är ju ett som är säkert. Det går bra här dock, tjejerna börja mjukna upp och testar de nya vattnet. Går sådär för dem om jag får säga det själv. Aofie har en gråttendens när hon känner sig kritiserad så det ska vi jobba med. Srdjan och Niamh vet om det i alla fall och jobbar också stenhårt med det. Lilla Ciara klargör ständigt att hon inte tänker gör si och hon tänker inte göra så. Fick tala om för henne idag att det faktiskt är jag som är vuxen och att hon inte bestämmer. Jag tror att budskapet gick, de är väluppfostrade bägge två, men de är ju småbarn så man kan ju inte förvänta sig ALLTFÖR mycket av dem.
Idag hade de en balettuppvisning för mig, väldigt duktiga bägge två. När vi åt lunch misslyckades jag totalt och jag kunde inte tvinga dem äta upp det för det var vidrigt, som tur väl var kammade jag hem extrapoäng vid middagen då jag bjöd på potatismos, köttbullar och ärtor. Bägge åt med god aptit, ibland kan man ju! Idag gick vi också till biblioteket, Aofie visade vägen. Helt grym är det där lilla barnet, hon vet PRECIS vart hon ska och tvekar aldrig. Vi hängde lite på biblioteket, lekte lite på High street (en gigantiskt, om man jämför med Växjö, shoppinggata) och innan vi gick hem lekte vi lite i parken, där Aofie trillade och blev ledsen så då tyckte jag det var dags att gå hem. Väl hemma kollade de på TV, lade pussel och lekte lekar. Efter vi hade ätit middag kollade vi lite tv igen och Ciara kröp upp i mitt knä, tittade på mig med sina stora blåa ögon och sa "Stinha... I love cuddling!" och sedan gosade hon ihop sig som en liten kattunge och låg där till Niamh kom hem.
En bra dag helt enkelt, men jag kan inte komma över känslan av ensamhet. Behöver nog lite tid till, men jag börjar känna att ibland kan det kanske vara skönt att vara själv. 9 månader ensamtid kan nog inte vara enbart dåligt? Även om det kanske blir jobbigt emellanåt? Det tåls att fundera på ....
Godnatt!
ligger i min säng, helt slut efter en heldag med flickorna. Bättre lär det inte bli, nästa vecka börja Aofie skolan igen och jag har Ciera hemma själv under hela dagarna. Räknade precis ut att jag jobbar precis lika mycket som i USA, fast till hälften av lönen. Tja, jag lär ju aldrig jobba med ekonomi det är ju ett som är säkert. Det går bra här dock, tjejerna börja mjukna upp och testar de nya vattnet. Går sådär för dem om jag får säga det själv. Aofie har en gråttendens när hon känner sig kritiserad så det ska vi jobba med. Srdjan och Niamh vet om det i alla fall och jobbar också stenhårt med det. Lilla Ciara klargör ständigt att hon inte tänker gör si och hon tänker inte göra så. Fick tala om för henne idag att det faktiskt är jag som är vuxen och att hon inte bestämmer. Jag tror att budskapet gick, de är väluppfostrade bägge två, men de är ju småbarn så man kan ju inte förvänta sig ALLTFÖR mycket av dem.
Idag hade de en balettuppvisning för mig, väldigt duktiga bägge två. När vi åt lunch misslyckades jag totalt och jag kunde inte tvinga dem äta upp det för det var vidrigt, som tur väl var kammade jag hem extrapoäng vid middagen då jag bjöd på potatismos, köttbullar och ärtor. Bägge åt med god aptit, ibland kan man ju! Idag gick vi också till biblioteket, Aofie visade vägen. Helt grym är det där lilla barnet, hon vet PRECIS vart hon ska och tvekar aldrig. Vi hängde lite på biblioteket, lekte lite på High street (en gigantiskt, om man jämför med Växjö, shoppinggata) och innan vi gick hem lekte vi lite i parken, där Aofie trillade och blev ledsen så då tyckte jag det var dags att gå hem. Väl hemma kollade de på TV, lade pussel och lekte lekar. Efter vi hade ätit middag kollade vi lite tv igen och Ciara kröp upp i mitt knä, tittade på mig med sina stora blåa ögon och sa "Stinha... I love cuddling!" och sedan gosade hon ihop sig som en liten kattunge och låg där till Niamh kom hem.
En bra dag helt enkelt, men jag kan inte komma över känslan av ensamhet. Behöver nog lite tid till, men jag börjar känna att ibland kan det kanske vara skönt att vara själv. 9 månader ensamtid kan nog inte vara enbart dåligt? Även om det kanske blir jobbigt emellanåt? Det tåls att fundera på ....
Godnatt!
Söta tjejer på High Street
Halloween party and lost i Sutton
Halloj,
andra dagen är över och nu ligger jag i mitt fina lilla rum och tar det lugnt. Har av någon konstig anledning hemlängtan, till New York eller Växjö, det är oklart. Det är bara så annorlunda här. Det är inget fel på familjen, föräldrarna är urgulliga och barnen är fantastiska, men det är något som känns fel... Jag har en känsla att det beror på att jag är helt själv. När jag åkte till USA visste jag att det skulle finnas massa andra au pairer/tjejer som också letade kompisar. Här finns ingen och jag är osäker på hur jag ska träffa kompisar. Att gå själv till en pub känns inte speciellt lockande, inte att gå fram till någon random människa heller. Jag har mina vapendragare, men de bor ju inne i London och jag har ingen aning om hur jag tar mig dit/jag kan inte träffa dem på vardagkvällar. Familjen har bara haft 1.5 au pair innan (0.5 för att hon åkte efter 1 månad och ville hem efter 2). Den första hon gjorde aldrig något, hon var bara hemma hela, hela, hela tiden, så henne kan jag inte ta hjälp av, inte ens om jag hade velat. Får se hur det går, 9 månader är ingenting. Det är bara att härda ut.
Slutdeppat, idag hade vi kalas här hemma. Galet, jag fick tillåtelse att smita efter en liten stund. Tjejerna hade kul i alla fall. Aofie var utklädd till katt och Ciara var en liten häxa. Så underbart söta bägge två. Blir helt kär i dem! De busade runt och hade det kalaskul. Imorse jobbade jag 1.5 timme med barnen, helt själv, elelr Niamh var uppe på övervåningen och jobbade, men det gick jättebra, tjejerna testar mig lite, men beter sig för det mesta bra. Jag samlar poäng som bara den, nu ikväll så låg bägge två i mitt knä innan de skulle gå och lägga sig. När de gick och lade sig fick jag en kram och en slängpuss utav Ciara och jag fick beröm av Niamh.
För en stund sedan var jag ute och gick en sväng för att köpa lite mjölk och tja, bara röra på mig och gick vilse. Inte jättemycket, men jag kunde inte hitta min väg, vilket jag tyckte var skitkonstigt för jag hade bokstavligt talat bara svängt vänster ut från huset, nedför gatan, sedan vänster igen. Efter 15 minuters kallsvett och oro i magen hittade jag en karta på en busshållsplats och kunde lokalisera mig hem. Det är tur jag har bott i New York, har lärt mig att ta det lugnt när jag inte hittar, ta ett djupt andetag och leta efter saker jag känner igen och det gick ju bra. Men det är sjukt svårt att hitta här, men om jag inte minns fel tyckte jag det när jag flyttade till Chappaqua också....
Nu är det dags att sova och påbörja morgondagen med ett stort leende på läpparna. Ska jobba min första riktiga dag då, så vi får se hur det går. Jag har lovar Ciara att vi ska ha picknick imorgon, samt att vi ska gå till biblioteket. Får se hur det går, tror att Aofie hittar dit rätt lätt., men det löser sig!
andra dagen är över och nu ligger jag i mitt fina lilla rum och tar det lugnt. Har av någon konstig anledning hemlängtan, till New York eller Växjö, det är oklart. Det är bara så annorlunda här. Det är inget fel på familjen, föräldrarna är urgulliga och barnen är fantastiska, men det är något som känns fel... Jag har en känsla att det beror på att jag är helt själv. När jag åkte till USA visste jag att det skulle finnas massa andra au pairer/tjejer som också letade kompisar. Här finns ingen och jag är osäker på hur jag ska träffa kompisar. Att gå själv till en pub känns inte speciellt lockande, inte att gå fram till någon random människa heller. Jag har mina vapendragare, men de bor ju inne i London och jag har ingen aning om hur jag tar mig dit/jag kan inte träffa dem på vardagkvällar. Familjen har bara haft 1.5 au pair innan (0.5 för att hon åkte efter 1 månad och ville hem efter 2). Den första hon gjorde aldrig något, hon var bara hemma hela, hela, hela tiden, så henne kan jag inte ta hjälp av, inte ens om jag hade velat. Får se hur det går, 9 månader är ingenting. Det är bara att härda ut.
Slutdeppat, idag hade vi kalas här hemma. Galet, jag fick tillåtelse att smita efter en liten stund. Tjejerna hade kul i alla fall. Aofie var utklädd till katt och Ciara var en liten häxa. Så underbart söta bägge två. Blir helt kär i dem! De busade runt och hade det kalaskul. Imorse jobbade jag 1.5 timme med barnen, helt själv, elelr Niamh var uppe på övervåningen och jobbade, men det gick jättebra, tjejerna testar mig lite, men beter sig för det mesta bra. Jag samlar poäng som bara den, nu ikväll så låg bägge två i mitt knä innan de skulle gå och lägga sig. När de gick och lade sig fick jag en kram och en slängpuss utav Ciara och jag fick beröm av Niamh.
För en stund sedan var jag ute och gick en sväng för att köpa lite mjölk och tja, bara röra på mig och gick vilse. Inte jättemycket, men jag kunde inte hitta min väg, vilket jag tyckte var skitkonstigt för jag hade bokstavligt talat bara svängt vänster ut från huset, nedför gatan, sedan vänster igen. Efter 15 minuters kallsvett och oro i magen hittade jag en karta på en busshållsplats och kunde lokalisera mig hem. Det är tur jag har bott i New York, har lärt mig att ta det lugnt när jag inte hittar, ta ett djupt andetag och leta efter saker jag känner igen och det gick ju bra. Men det är sjukt svårt att hitta här, men om jag inte minns fel tyckte jag det när jag flyttade till Chappaqua också....
Nu är det dags att sova och påbörja morgondagen med ett stort leende på läpparna. Ska jobba min första riktiga dag då, så vi får se hur det går. Jag har lovar Ciara att vi ska ha picknick imorgon, samt att vi ska gå till biblioteket. Får se hur det går, tror att Aofie hittar dit rätt lätt., men det löser sig!
First day over
Godkväll,
första dagen avklarad och det känns väldigt bra. Tjejerna har börjat mjukna lite och nu på kvällen fick jag till och med kittla Ciara. Under hela dagen har hon grimaserat så fort jag har närmat mig, så det går framåt i alla fall. Aofie har varit tvärtom nästan, hon höll mig glatt i handen när vi var och handlade och hon har velat leka för det mesta utav dagen. Niamh ska vara hemma imorgon också, vilket känns skönt och jag tror jag att jag blir själv på fredag. På lördag kväll ska jag jobba, vilket stör mig lite eftersom att de lovade mig att helgerna skulle vara fria förutom vid sällsynta tillfällen.... Men, det är bara första dagen och det ska faktiskt bli skönt att bara vara här i Sutton och lära känna området lite bättre. Ska försöka gå ut och gå en sväng lite senare. Ska ta lite mera kort imorgon eller på fredag så att jag kan visa hur huset ser ut och så vidare.
första dagen avklarad och det känns väldigt bra. Tjejerna har börjat mjukna lite och nu på kvällen fick jag till och med kittla Ciara. Under hela dagen har hon grimaserat så fort jag har närmat mig, så det går framåt i alla fall. Aofie har varit tvärtom nästan, hon höll mig glatt i handen när vi var och handlade och hon har velat leka för det mesta utav dagen. Niamh ska vara hemma imorgon också, vilket känns skönt och jag tror jag att jag blir själv på fredag. På lördag kväll ska jag jobba, vilket stör mig lite eftersom att de lovade mig att helgerna skulle vara fria förutom vid sällsynta tillfällen.... Men, det är bara första dagen och det ska faktiskt bli skönt att bara vara här i Sutton och lära känna området lite bättre. Ska försöka gå ut och gå en sväng lite senare. Ska ta lite mera kort imorgon eller på fredag så att jag kan visa hur huset ser ut och så vidare.
Förra året på Halloween,
om jag går ut iår blir det som en Power Puff Pingla!
First day of the rest of my life?
Hej,
äntligen framme. Kom till familjen igårkväll. Pappan, Srdjan kom och hämtade upp mig på flygplatsen, var inte speciellt nervös eller så. Jag har ju gjort detta innan, det går mest på rutin nuförtiden. Vi åkte hem, tog väl ungefär 45 minuter och vi pratade nästan hela vägen hem. Han var väldigt lätt att umgås med. När vi kom hem fick jag hälsa på mamman, Niamh (ingen aning om hur jag ska uttala det, man säger det nämligen inte som man stavar det...) och hennes mamma, Eileen. Väldigt trevliga och jag fick en bit äpplepaj och, sjävlklar, lite te.
Mitt rum är halvstort, men perfekt för en person. När jag sitter vid skrivbordet har jag perfekt utsikt över vår bakgård och tydligen kan jag ibland se katter som sitter på staketet och kikar in på grannens tomt. Tydligen så odlar... Föder han upp någon sorts fågel, fattade inte vad det var för fågel, men tydilgen någon med massa färger? På nätterna brukar rävar komma in i trädgården och vilja bita sönder barnens leksaker så de måste man se till att ta in på kvällarna.
Imorse fick jag träffa barnen, Aofie, 5 och Ciara, 3. Jättesöta och väluppfostrade, vi har redan börjat spela spel och Aofie är så himla gullig när hon förklarar spelen, dessvärre fuskar hon när hon tror jag inte ser, men orkar inte riktigt bry mig ännu. Det är skönt för de har ett sådant belöningssystem här också. Så varje kväll bestämmer man hur duktiga de har varit med att städa, uppföra sig och lyssna och så får de en stjärna om de uppfört sig bra. För att få sina veckobelöningar måste de ha samlat ihop 20 olika stjärnor under veckan. Bra system, tycker jag.
Idag ska vi mest ta det lugnt, vädret är inte det bästa, tyvärr. Vi ska åka och barnen ska klippa sig. Därefter ska vi åka och köpa saker till en Halloween fest som vi ska ha imorgon. Ciara ska några utav sina dagiskompisar över. Ska bli riktigt skoj.
Har även fått ett veckoschema som börjar på måndag. Varje måndag är jag ledig, vilket kan vara rätt skönt, tror jag. Helgen blir ju nästan dubbelt så lång då.
Måndagar (ledig)
Aofie - skola 9am - 3.15pm
Ciara - dagis 12.45pm - 3pm
Tisdagar
Aofie - skola 9am - 3.15pm, balett 5.10pm - 6pm
Ciara - hemma, balett 2.30pm - 3pm
Onsdagar
Aofie - skola
Ciara - hemma
Torsdagar
Aofie - skola
Ciara - dagis 12.45pm - 3pm
Fredagar
Aofie - skola
Ciara - hemma
Helt okej dagar, kan nog bli lite jobbigt att ha Ciara hemma så mycket, men det get sig nog bara jag kommer in i det. Niamh sa att jag kan ta henne till någon park, biblioteket eller sångstunder om jag vill. Så det blir mycket häng med den lilla damen, som tydligen ska vara ganska så envis. Får väl se hur det går, men nu känns det väldigt bra. Det som är svårast är att fatta hur hon menar med tiderna och så. De använder ju inte AM och PM som jag är van vid, men det är ju en vanesak!
äntligen framme. Kom till familjen igårkväll. Pappan, Srdjan kom och hämtade upp mig på flygplatsen, var inte speciellt nervös eller så. Jag har ju gjort detta innan, det går mest på rutin nuförtiden. Vi åkte hem, tog väl ungefär 45 minuter och vi pratade nästan hela vägen hem. Han var väldigt lätt att umgås med. När vi kom hem fick jag hälsa på mamman, Niamh (ingen aning om hur jag ska uttala det, man säger det nämligen inte som man stavar det...) och hennes mamma, Eileen. Väldigt trevliga och jag fick en bit äpplepaj och, sjävlklar, lite te.
Mitt rum är halvstort, men perfekt för en person. När jag sitter vid skrivbordet har jag perfekt utsikt över vår bakgård och tydligen kan jag ibland se katter som sitter på staketet och kikar in på grannens tomt. Tydligen så odlar... Föder han upp någon sorts fågel, fattade inte vad det var för fågel, men tydilgen någon med massa färger? På nätterna brukar rävar komma in i trädgården och vilja bita sönder barnens leksaker så de måste man se till att ta in på kvällarna.
Imorse fick jag träffa barnen, Aofie, 5 och Ciara, 3. Jättesöta och väluppfostrade, vi har redan börjat spela spel och Aofie är så himla gullig när hon förklarar spelen, dessvärre fuskar hon när hon tror jag inte ser, men orkar inte riktigt bry mig ännu. Det är skönt för de har ett sådant belöningssystem här också. Så varje kväll bestämmer man hur duktiga de har varit med att städa, uppföra sig och lyssna och så får de en stjärna om de uppfört sig bra. För att få sina veckobelöningar måste de ha samlat ihop 20 olika stjärnor under veckan. Bra system, tycker jag.
Idag ska vi mest ta det lugnt, vädret är inte det bästa, tyvärr. Vi ska åka och barnen ska klippa sig. Därefter ska vi åka och köpa saker till en Halloween fest som vi ska ha imorgon. Ciara ska några utav sina dagiskompisar över. Ska bli riktigt skoj.
Har även fått ett veckoschema som börjar på måndag. Varje måndag är jag ledig, vilket kan vara rätt skönt, tror jag. Helgen blir ju nästan dubbelt så lång då.
Måndagar (ledig)
Aofie - skola 9am - 3.15pm
Ciara - dagis 12.45pm - 3pm
Tisdagar
Aofie - skola 9am - 3.15pm, balett 5.10pm - 6pm
Ciara - hemma, balett 2.30pm - 3pm
Onsdagar
Aofie - skola
Ciara - hemma
Torsdagar
Aofie - skola
Ciara - dagis 12.45pm - 3pm
Fredagar
Aofie - skola
Ciara - hemma
Helt okej dagar, kan nog bli lite jobbigt att ha Ciara hemma så mycket, men det get sig nog bara jag kommer in i det. Niamh sa att jag kan ta henne till någon park, biblioteket eller sångstunder om jag vill. Så det blir mycket häng med den lilla damen, som tydligen ska vara ganska så envis. Får väl se hur det går, men nu känns det väldigt bra. Det som är svårast är att fatta hur hon menar med tiderna och så. De använder ju inte AM och PM som jag är van vid, men det är ju en vanesak!
Mitt rum
Annan vinkel
Baksidan!
Det var nog allt för stunden. Tjing!
Välkommen till min nya blogg!
Nytt land - ny blogg!
Stinha är namnet och jag har tidigare i år jobbat i USA som au pair och gått bartender kurs. Nu ska jag vidare i livet och ska börja jobba hos en familj utanför London med två små flickor som är 3 och 5 år. Följ med mig på mitt nya äventyr i London som kommer innehålla jobb, skratt och fest.
It's going to be legendary!
