Denna blogg är ju helt jävla patetisk för tillfället. Får ju ångest för att jag är så dålig på att skriva. Hursomhelst, åker till New York på torsdag, får kanske lust att blogga under tiden jag är där eller när jag kommer hem... Orkar inte nu ändå. Borde skirva massor, men... nä...

Inget att berätta, har varit sjuk i över en vecka. Börjar blir bättre. Kamera funkar igen = mer bilder. pusshej, nu ska jag göra mig snygg till imorgon. Reunion på Grand Union, whoop whoop!

Hej,
ska blogga mer senare idag. Ville bara informera om två saker:
1. JAG ÄR TRÖTT PÅ ALLT DETTA SKRIKANDE (konstigt nog så är det inget skrik och massa tårar när jag jobbar och är ensam hemma med dem)
2. Jag tänker aldrig skaffa barn , aldrig. Folk som har barn klagar bara, ingen sömn hit och ingen sömn dit. So?! Se till att lära ungarna att de ska sova i SINA sängar tills det är morgon så ska du nog få se att du får sova!

Hejsan,
som rubriken antyder så tror jag stenhårt på att ibland behöver man vara lite negativ för att något ska bli bra. Lite pessimist behöver i alla fall jag vara. I X antal månader har jag varit missnöjd med allt. Jobb, utseende, beteende, framtiden, kärleken - you name it, I was unsatisfied. Sedan hände det, jag råkade färga mitt hår mörkt (låter skittöntigt, men jag spårar min förändring till färgbytet) och helt plötsligt blev jag motiverad till livet igen. Jag gjorde upp planer i huvudet för hur jag skulle börja träna, jag lovade mig själv att gå tillbaka till den Stinha som föddes i USA, framtiden kändes inte helt hopplös och kärlekn, ja... den finns ju där, även om den är nästan 500 mil bort så finns den där.

Jobbet har också blivit mycket bättre, jag vet inte om det beror på att jag har ändrat attityd eller för att jag märker hur mycket familjen tycker om mig, jag tror mest på det sistnämnda, men det känns inte så tungt längre. Det är skoj att vara Ciara när hon inte skriker, vilket hon inte gör längre, i alla fall inte när hon är med mig. Aofie gråter inget alls längre och de lyssnar och beter sig så som jag vill att de ska. Vilket leder till att jag blir snällare och då blir de snällare. Det blir som en god cirkel. Livet känns ganska bra, känns som att jag börjar få koll på läget igen. Nu ska jag bara börja utreda varför min mage gör ont hela jävla tiden.... Jag är för gammal för att ha kolik va?

Halloj,
ännu en dag till ända och det som återstår är att gå ut och ta en kvällscigg. Dagen har gått bra. Tjejerna har börjat bli så som jag anser barn ska bete sig mot vuxna. Ciara berättar hela tiden hur cool jag är och hur mycket hon vill att jag stannar. Dessvärre får jag inte samma klump i magen som jag brukade få när Lexie sa samma sak efter samma tid i familjen. Det ger sig, missförstå mig inte, jag älskar dessa tjejerna också.

Övertalade Niamh att inte låta Ciara gå 5 dagar på dagis. Anser på riktigt att de blir för mycket för henne. Niamh berättade att om Ciara hade varit född 2 veckor tidigare så hade hon redan gått i skolan. Hon är 3 år... tur hon är född när hon är född. Men hon är så sjukt smart ungen, snappar upp så mycket från sin syster.

Nej, nu har nagellacket torkat, dags för kvällsciggen!

Hej,
första dagen tillbaka på jobbet. Det har gått skitbra! Ciara har vänt (i alla fall för dagen), idag var jag cool, älskad och hon ville ha kvar mig för alltid. Bättre än ingenting. Hon har lyssnat, kommit till mig, till och med när Niamh var hemma! Igår när jag kom tillbaka var det massa studs och rop. De är glada att jag är tillbaka och tja, det känns ganska bra att vara här. Jag har börjat få ordning på livet känns det som, faller säkert ner igen nästa vecka, men man får vara glad för det lilla!

Ska starta en ny kategori om min viktnedgång och saker som har med den att  göra :)

1. Det är kallt i huset (i alla hus hela tiden), en gång när jag jobbade på ett annat ställe fick jag sätta mig mitt i trappan framför ett värmeutblås för att inte förfrysa fötterna (och ni som känner mig VET att jag allt som oftast klagar på att jag är för varm)
2. Internet är segt, äckligt segt. Har vant mig vid att en video laddar på 5 sekunder. Här laddar det minst 15 MINUTER...
3. Det finns inget att göra där jag bor

Det var visst allt... trodde jag skulle komma med VÄRSTA listan... men ändå, internet kan jgag överleva, men fan att fötterna är isbitar TROTS dubbla strumpor och tofflor, samt att jag huttar under ett täcke med två filtar OCH två tjocktröjor på är inte ok... jag dör! av frost (eller heter det kyla?)

Känns lite bättre nu, har pratat med D och fått ut det värsta. Börjar se fram emot Sverige och träffa alla, Kim och jga har gjort planer. Har även skrivit ned en lista med mål för 2012, 80 % ska klaras av, sen vilka 80% det blir återstår att se.

Hej,
jag har ingen lust att skriva om mitt liv här för 5 öre. För i ärligheten går det enbart ut på att :
- Längta hem
- Svära på min grav att aldrig skaffa barn
- Leta nya jobb
- Gå ut och "dansa"
och ibland så pratar/bråkar/gråter/skrattar jag med D, men det är ungefär det som händer.... Livet är skittråkigt och jag har ännu en gång börja drömma om en liv som kändis. Vilket bara händer när jag tycker livet är pisstråkigt. Det är jobbigt dock, för Niamh och Srdjan är underbara! Helt fantastiska och barnen.... tja, de har blivit "mina" ungar de också, men... det här är inte New York. kommer aldrig bli. I New York hade jag ett liv, ett fantastiskt jävla bra liv också, det är inte dåligt här, men.... Åh, jag hatar att jag är gnällig!!!! Jaja, jag har relativt kul, eller när jag är med Mette & Katie eller rättare sagt, så länge jag slipper jobba (har inget problem att umgås med barnen på helgerna när föräldrarna har det största ansvaret o jag inte behöver bry mig lika mycket) då tycker jag att det är bra här. Jo, det tycker jag. Liver funkar, men jag hade hellre varit kvar i New York.

Hej,
idag har jag inte varit särskilt produktiv. Vaknade vid 12, blir gärna så när man är uppe och snackar skit med bästa vän till 3 på morgonen ♥. Håller på att planera en resa till New York också, har fixat både skjuts från flygplatsen och boende, nu behöver jag bara pengar och semester sen är jag good to go. Jag har också hittat min utbildning som jag ska börja på nästa höst, behöver bara plugga upp Matte C först, piece a cake! Eller hur?

Nog om det, när jag hade stigit upp idag frågade Niamh och Srdjan om jag ville följa med till High Street för en kaffe, älskar det här landets cappuccinos så jag tackade självklart ja! Vi gick ned dit med flickorna, Ciara klargjorde som vanligt att jag inte var välkommen, orkar inte bry mig längre. Det vägdes dock upp av Aofie. Vi gick och pratade om hur många man kan vara i olika familjer och hon ansåg att det nog är vanligast att vara 4, men tillade sedan att vi är ju faktiskt 5 i vår familj. Det värmde hjärtat lite faktiskt.

Efter kaffet så gick de till parken och jag vandrade ned till Primark och handlade julklappar, så nöjd med mig själv! Hittade även Hanukkah presenter till mina absoluta favoritbarn, Chloe och Lexie.



Jag hoppas att de tycker om dem, imorgon ska jag köpa något typiskt brittiskt, eller... tja, en tröja med flaggan på till dem och på måndag ska jag skicka iväg paketet. Det blir nog lite sent, men det är ju tanken som räknas.

Ikväll ska jag inte göra mycket, ska nog gå iväg och köpa lite chips igen. Känner mig så fet, men fan... det finns inget att annat att göra. Imorgon ska jag till Roadhouse med Mette och Katie för att titta när några gamla lärare flairar. Det ska bli skoj som vanligt. Förhoppningsvis kommer fler från klassen dit, men man vet aldrig! Nä, men ska väl göra något med livet nu. Typ.... städa mitt rum!

Hej,
sjukt dålig vecka. Massa krångel med ALLT. Blir så trött. Jobbet suger, jag kan inte söka in på min utbildning som jag vill, jag saknar New York, jag saknar mina kompisar, jag saknar Daniel, jag saknar allt och känner inte för något alls för tillfället. Suck!!
Imorgon ska jag bara vara hemma, likadant ikväll. Ska försöka handla lite julklappar och så vidare imorgon här i stan... något måste man ju sysselsätta sig med right?
Orka.

JAG BLIR ILLTOKIG PÅ ALLT DETTA JÄVLA LIPANDE!!!! EN MÅNAD TILL SVERIGE! STÅR INTE UT!!

Hej,
första bra dagen sedan jag kom hit, vill fortfarande sluta, men idag känner jag ändå att jag nog kan härda ut till juli. Så imorgon skriver jag kontrakt (har inte gjort det ännu, delvis för att jag inte varit nöjd med det och delvis för att jag inte velat skriva på något jag inte varit 100 på), sedan får vi se vart det leder. Hursomhelst, Ciara uppförde sig idag, likaså Aofie, så jag kan inte klaga, men jag känner att slentrianen kommer komma fortare här än den gjorde i USA. Så länge jag har mina vapendragare, Mette och Katie är jag inte orolig. Samt att jag har urfina Cassy i Sverige, som peppar mig när jag behöver det som mest. Du är guldvärd.

Jag tror jag har lyckats lokalisera min telefon som försvann under helgen, sköter jag mina kort rätt kan jag nog också få tillbaka den... *fingers crossed* Ska sova nu, kändes bara som en bra idé att uppdatera.

Hej,
har inte haft ork att skriva på hela veckan för den har varit ett rent helvete, rent ut sagt. Jag har dock bestämt mig för att ha tålamod fram tills februari och funkar det fortfarande inte då så får jag helt enkelt säga upp mig. Anledningen till att jag känner så här är för att det har helt enkelt inte gått så bra med barnen. De tycker om mig och allt, men det är fruktansvärt tärande att ha den lilla skrikandes i 1-2 timmar varje morgon bara för att mamma har gått till jobbet. Jag vet att hon är 3 år och att det är naturligt, men det hindrar inte mig från att få en helt naturlig huvudvärk. Samtidigt som hon varje dag den här veckan har bajsat på sig, med flit. Hon gör det för att hon vill ha uppmärksamhet, men det gör det inte okej. Sen kan jag ju lägga till det faktum att det faktiskt är vidrigt också. Det är likadant med den stora också, jag får hem påsar med nedkissade kläder titt som tätt och det är inte så jäkla kul att plocka i dem.

Missförstå mig rätt, jag hade inte haft något problem med det här om de hade varit blöjbarn. Blöjor är en helt annan sak, i alla fall för mig. När det är en blöja så är allting i blöjan och sedan slänger jag den bara, nu är det i kläderna och... tja, jag ska inte måla upp några detaljer, men ni kan ju tänka er...

I övrigt så går det ganska bra, som sagt barnen tycker ju om mig och jag... gillar dem också. Föräldrarna är hur schyssta som helst och fixar och trixar så att jag ska ha det bra, samt de ber om ursäkt hela tiden för att barnen beter sig illa. Vilket jag uppskattar, men det får inte huvudvärken att försvinna. Jag klagar mycket nu, men nästa inlägg kommer inte innehålla något gnäll alls!

Men när lilla damen är på det här humöret är hon ganska rolig att vara med

Hej,
okej, jag jobbar +12 timmar varje dag, vilket leder till att jag är dödstrött. Lägg på att Ciara definitivt inte vill ha med mig att göra på morgonarna när mamma är hemma och att Aofie fortfarande gråter bara jag höjer ett tillrättavisade ögonbryn mot henne, tja, man blir trött! De är jättesöta och så, misstförstå mig inte, men det är påfrestande när Ciara bara skriker efter mamma mina första timmar jag jobbar och det är jobbigt att inte kunna säga till Aofie på skarpen när hon beter sig illa, för då bara tjuter hon. Jag har dock börjat fråga henne varför hon gråter och svarar hon att inte vet, säger jag helt enkelt "Då behöver du inte gråta". Kan låta elakt, men vi (alla vuxna) försöker lära henne att använda sig av ord istället för att gråta så fort det inte går som hon vill, vilket är bra i längden, men sjukt jobbigt under tiden.

Det var ganska roligt idag ändå, när vi kom hem efter att ha hämtat Aofie på skolan så ville tjejerna kolla på Tinkerbell and the lost treasure (en disney film om Tingeling) och jag sa  (och tänkte YES!!!) att det kunde de visst få göra, OM de lovade att sitta still i soffan och inte rusa runt. Vilket bägge två gick med på, jag gick runt och plockade lite och till slut satte jag mig ned för att vila och mysa med tjejerna. Börjar med att säga till Ciara att sitta still och när jag sagt till henne en andra gång lägger jag till att om hon inte kan sitta still tänker jag faktiskt ta ut henne ur rummet så att hon slutar störa sin syster. Självklart (som ett brev på posten) lyssnar hon inte, jag reser mig upp, plockar upp ungen på höften och tar ut henne. Hon skriker och har sig en stund och jag förklarar att om hon lugnar ned sig och sitter still i 3 minuter kan hon få kolla på filmen igen. Till slut får hon gå in igen (efter mycket om och men, bör tilläggas). Vi kollar en stund och Aofie börjar stoja runt, tittar på henne och frågar om hon behöver lämna rummet också, varpå Ciara säger "Oh, Aofie, Stinha will take you out and that's not fun at all!" (Aofie, Stinha kommer att ta ut dig och det är inte alls roligt!), så något har ju gått in i alla fall. Samt att hon hade nämnt Amerika för Srdjan innan när han hade nattat henne. Jag berättade för henne att jag har hennes familj här i England, min egen i Sverige och sedan en till i Amerika, så antar att det var därifrån hon fick det,

Det är mycket på gång här nu i huset, personliga problem som jag inte kan utlämna med respekt för familjen, jag tror inget kommer påverka mig direkt, men man vet ju aldrig. Situationer kan ändras och då kan det hända att jag blir första bortprioritering, tvivlar på att det blir så, men man vet ju aldrig. Får bara hålla tummarna!

Har kommit på vad jag ska skicka över till USA nu, massa paket till massa människor! ♥ Det blir nog bra, räknar ned dagarna tills jag får krama min mamma, extra-pappa och pappa igen och hundarna såklart! Nej, tung dag imorgon också, två dagar till helg! Längtar hoppas jag får gå ut denna helgen, ergo - hoppas folk är lediga! Nästa vecka kommer Lina tillbaka och då blire fest på O'Neills!!! :D :D

Hej, hej
första lördagen i Sutton, känns bra idag. Vill fortfarande hitta någon att leka med, men inser också att jag inte orkar på kvällarna och på dagarna jobbar jag ju. Så det kan nog funka att inte ha någon precis här i närheten, det kanske kommer, kanske inte. Får se, men jag stressar inte. Imorgon ska jag in till London och träffa fin-fina Katie och nästa helg har jag och Mette tummat på att vi ska gå ut. Samt nästa vecka ska jag försöka dra mig till High Street och TK MAXX och köpa julklappar. Några till Sverige och några till USA. Får se hur det går att skicka, hittade ett postkontor idag i alla fall, så ska kolla in det någon dag när jag har släppt av Aofie på skolan.

Idag har varit en lugn dag. Aofie har varit på barnkalas, Niamh har fått jobba lite hemma, så jag och Srdjan tog Ciara till en park och lekte lite med henne. Lilla damen var på ett uruselt humör från början, men när hon hade fått springa av sig lite, samt fått lite juice och en italiensk bakelse var hon sitt glada jag igen. Vilket underlättar något otroligt, trotsiga lilla skitunge! När vi kom hem så hände det en hemsk sak! Aofie kom hem och hade en karamell i munnen, jag och Srdjan står och pratar och helt plöstligt börjar Aofie vifta med armarna och får inte fram ett ljud. Srdjan tog snabbt tag i henne och slog ut karamellen ur halsen. Hon blev såklart chockad och jag fick en liten klump i magen och tog samtidigt en mental note : Ge aldrig barnen godis!

Ikväll är föräldrarna ute på någon middag med Srdjans chef så jag har nattat tjejerna, vilket gick över förväntan. Niamh sa till mig innan de gick att om Ciara inte somnade så behövde jag bara ta ned henne, för det var ju "ingen idé att bråka om regler ikväll". Tjii fick hon i alla fall. Barnen somnade exakt 7.20, 10 minuter efter att de lagt sig och kvällens enda missöde var att Ciara inte hittade sin hund (som hon hade gömt på ett JÄTTEBRA ställe så att Aofie inte skulle ta den....UNGE!), men den hittade jag också. Lite trist är det dock att de sover för jag har inget att göra.... mer än att kolla på flyg till Sverige över jul och till New York i februari. Hoppas verkligen jag kan åka till NY, saknar det som fasen, men mest saknar jag min familj. Min egen familj jag skapade där borta ♥.

Ska försöka göra något produktivt nu, som att måla naglarna...

Hej, halloj,
ligger i min säng, helt slut efter en heldag med flickorna. Bättre lär det inte bli, nästa vecka börja Aofie skolan igen och jag har Ciera hemma själv under hela dagarna. Räknade precis ut att jag jobbar precis lika mycket som i USA, fast till hälften av lönen. Tja, jag lär ju aldrig jobba med ekonomi det är ju ett som är säkert. Det går bra här dock, tjejerna börja mjukna upp och testar de nya vattnet. Går sådär för dem om jag får säga det själv. Aofie har en gråttendens när hon känner sig kritiserad så det ska vi jobba med. Srdjan och Niamh vet om det i alla fall och jobbar också stenhårt med det. Lilla Ciara klargör ständigt att hon inte tänker gör si och hon tänker inte göra så. Fick tala om för henne idag att det faktiskt är jag som är vuxen och att hon inte bestämmer. Jag tror att budskapet gick, de är väluppfostrade bägge två, men de är ju småbarn så man kan ju inte förvänta sig ALLTFÖR mycket av dem.

Idag hade de en balettuppvisning för mig, väldigt duktiga bägge två. När vi åt lunch misslyckades jag totalt och jag kunde inte tvinga dem äta upp det för det var vidrigt, som tur väl var kammade jag hem extrapoäng vid middagen då jag bjöd på potatismos, köttbullar och ärtor. Bägge åt med god aptit, ibland kan man ju! Idag gick vi också till biblioteket, Aofie visade vägen. Helt grym är det där lilla barnet, hon vet PRECIS vart hon ska och tvekar aldrig. Vi hängde lite på biblioteket, lekte lite på High street (en gigantiskt, om man jämför med Växjö, shoppinggata) och innan vi gick hem lekte vi lite i parken, där Aofie trillade och blev ledsen så då tyckte jag det var dags att gå hem. Väl hemma kollade de på TV, lade pussel och lekte lekar. Efter vi hade ätit middag kollade vi lite tv igen och Ciara kröp upp i mitt knä, tittade på mig med sina stora blåa ögon och sa "Stinha... I love cuddling!" och sedan gosade hon ihop sig som en liten kattunge och låg där till Niamh kom hem.

En bra dag helt enkelt, men jag kan inte komma över känslan av ensamhet. Behöver nog lite tid till, men jag börjar känna att ibland kan det kanske vara skönt att vara själv. 9 månader ensamtid kan nog inte vara enbart dåligt? Även om det kanske blir jobbigt emellanåt? Det tåls att fundera på ....

Godnatt!

Söta tjejer på High Street

Halloj,
andra dagen är över och nu ligger jag i mitt fina lilla rum och tar det lugnt. Har av någon konstig anledning hemlängtan, till New York eller Växjö, det är oklart. Det är bara så annorlunda här. Det är inget fel på familjen, föräldrarna är urgulliga och barnen är fantastiska, men det är något som känns fel... Jag har en känsla att det beror på att jag är helt själv. När jag åkte till USA visste jag att det skulle finnas massa andra au pairer/tjejer som också letade kompisar. Här finns ingen och jag är osäker på hur jag ska träffa kompisar. Att gå själv till en pub känns inte speciellt lockande, inte att gå fram till någon random människa heller. Jag har mina vapendragare, men de bor ju inne i London och jag har ingen aning om hur jag tar mig dit/jag kan inte träffa dem på vardagkvällar. Familjen har bara haft 1.5 au pair innan (0.5 för att hon åkte efter 1 månad och ville hem efter 2). Den första hon gjorde aldrig något, hon var bara hemma hela, hela, hela tiden, så henne kan jag inte ta hjälp av, inte ens om jag hade velat. Får se hur det går, 9 månader är ingenting. Det är bara att härda ut.

Slutdeppat, idag hade vi kalas här hemma. Galet, jag fick tillåtelse att smita efter en liten stund. Tjejerna hade kul i alla fall. Aofie var utklädd till katt och Ciara var en liten häxa. Så underbart söta bägge två. Blir helt kär i dem! De busade runt och hade det kalaskul. Imorse jobbade jag 1.5 timme med barnen, helt själv, elelr Niamh var uppe på övervåningen och jobbade, men det gick jättebra, tjejerna testar mig lite, men beter sig för det mesta bra. Jag samlar poäng som bara den, nu ikväll så låg bägge två i mitt knä innan de skulle gå och lägga sig. När de gick och lade sig fick jag en kram och en slängpuss utav Ciara och jag fick beröm av Niamh.

För en stund sedan var jag ute och gick en sväng för att köpa lite mjölk och tja, bara röra på mig och gick vilse. Inte jättemycket, men jag kunde inte hitta min väg, vilket jag tyckte var skitkonstigt för jag hade bokstavligt talat bara svängt vänster ut från huset, nedför gatan, sedan vänster igen. Efter 15 minuters kallsvett och oro i magen hittade jag en karta på en busshållsplats och kunde lokalisera mig hem. Det är tur jag har bott i New York, har lärt mig att ta det lugnt när jag inte hittar, ta ett djupt andetag och leta efter saker jag känner igen och det gick ju bra. Men det är sjukt svårt att hitta här, men om jag inte minns fel tyckte jag det när jag flyttade till Chappaqua också....

Nu är det dags att sova och påbörja morgondagen med ett stort leende på läpparna. Ska jobba min första riktiga dag då, så vi får se hur det går. Jag har lovar Ciara att vi ska ha picknick imorgon, samt att vi ska gå till biblioteket. Får se hur det går, tror att Aofie hittar dit rätt lätt., men det löser sig!

Godkväll,
första dagen avklarad och det känns väldigt bra. Tjejerna har börjat mjukna lite och nu på kvällen fick jag till och med kittla Ciara. Under hela dagen har hon grimaserat så fort jag har närmat mig, så det går framåt i alla fall. Aofie har varit tvärtom nästan, hon höll mig glatt i handen när vi var och handlade och hon har velat leka för det mesta utav dagen. Niamh ska vara hemma imorgon också, vilket känns skönt och jag tror jag att jag blir själv på fredag. På lördag kväll ska jag jobba, vilket stör mig lite eftersom att de lovade mig att helgerna skulle vara fria förutom vid sällsynta tillfällen.... Men, det är bara första dagen och det ska faktiskt bli skönt att bara vara här i Sutton och lära känna området lite bättre. Ska försöka gå ut och gå en sväng lite senare. Ska ta lite mera kort imorgon eller på fredag så att jag kan visa hur huset ser ut och så vidare.

Förra året på Halloween,
om jag går ut iår blir det som en Power Puff Pingla!

Hej,
äntligen framme. Kom till familjen igårkväll. Pappan, Srdjan kom och hämtade upp mig på flygplatsen, var inte speciellt nervös eller så. Jag har ju gjort detta innan, det går mest på rutin nuförtiden. Vi åkte hem, tog väl ungefär 45 minuter och vi pratade nästan hela vägen hem. Han var väldigt lätt att umgås med.  När vi kom hem fick jag hälsa på mamman, Niamh (ingen aning om hur jag ska uttala det, man säger det nämligen inte som man stavar det...) och hennes mamma, Eileen. Väldigt trevliga och jag fick en bit äpplepaj och, sjävlklar, lite te.

Mitt rum  är halvstort, men perfekt för en person. När jag sitter vid skrivbordet har jag perfekt utsikt över vår bakgård och tydligen kan jag ibland se katter som sitter på staketet och kikar in på grannens tomt. Tydligen så odlar... Föder han upp någon sorts fågel, fattade inte vad det var för fågel, men tydilgen någon med massa färger? På nätterna brukar rävar komma in i trädgården och vilja bita sönder barnens leksaker så de måste man se till att ta in på kvällarna.

Imorse fick jag träffa barnen, Aofie, 5 och Ciara, 3. Jättesöta och väluppfostrade, vi har redan börjat spela spel och Aofie är så himla gullig när hon förklarar spelen, dessvärre fuskar hon när hon tror jag inte ser, men orkar inte riktigt bry mig ännu. Det är skönt för de har ett sådant belöningssystem här också. Så varje kväll bestämmer man hur duktiga de har varit med att städa, uppföra sig och lyssna och så får de en stjärna om de uppfört sig bra. För att få sina veckobelöningar måste de ha samlat ihop 20 olika stjärnor under veckan. Bra system, tycker jag.

Idag ska vi mest ta det lugnt, vädret är inte det bästa, tyvärr. Vi ska åka och barnen ska klippa sig. Därefter ska vi åka och köpa saker till en Halloween fest som vi ska ha imorgon. Ciara ska några utav sina dagiskompisar över. Ska bli riktigt skoj.

Har även fått ett veckoschema som börjar på måndag. Varje måndag är jag ledig, vilket kan vara rätt skönt, tror jag. Helgen blir ju nästan dubbelt så lång då.

Måndagar (ledig)
Aofie - skola 9am - 3.15pm
Ciara - dagis 12.45pm - 3pm

Tisdagar
Aofie - skola 9am - 3.15pm, balett 5.10pm - 6pm
Ciara - hemma, balett 2.30pm - 3pm

Onsdagar
Aofie - skola
Ciara - hemma

Torsdagar
Aofie - skola
Ciara - dagis 12.45pm - 3pm

Fredagar
Aofie - skola
Ciara - hemma

Helt okej dagar, kan nog bli lite jobbigt att ha Ciara hemma så mycket, men det get sig nog bara jag kommer in i det. Niamh sa att jag kan ta henne till någon park, biblioteket eller sångstunder om jag vill. Så det blir mycket häng med den lilla damen, som tydligen ska vara ganska så envis. Får väl se hur det går, men nu känns det väldigt bra. Det som är svårast är att fatta hur hon menar med tiderna och så. De använder ju inte AM och PM som jag är van vid, men det är ju en vanesak!

Mitt rum

Annan vinkel

Baksidan!

Det var nog allt för stunden. Tjing!

Nytt land - ny blogg!

Stinha är namnet och jag har tidigare i år jobbat i USA som au pair och gått bartender kurs. Nu ska jag vidare i livet och ska börja jobba hos en familj utanför London med två små flickor som är 3 och 5 år. Följ med mig på mitt nya äventyr i London som kommer innehålla jobb, skratt och fest.

It's going to be legendary!